Vi har vart i Horndal idag, hos Jockes mormor och morbröder. Tror jag skrivit om Horndal förut, kanske förra våren eller så. Det är något med där där stället, och människorna där. Jag tycker sååå mycket om det där stället. Det är få ställen som man har den där känslan om. Tiden bara rinner iväg när man är där. Och man är avslappnad och bara daisar. Det är lerigt, geggigt och vi blir alldeles smutsiga av allt stänk. Det är god mat och smaskiga små hembakta kakor och bullar.

Det är fantastiskt. Och mina barn känner lika.

Och det är ännu mer fantastiskt tycker jag. Det är så himla fint. Så fint att dom tycker om mina barn så mycket, och att mina barn tycker om dom så mycket. Dom busar, skrattar och mår primaballerina. Och jag bara älskar att se det. Den där ömsesidiga, totala kärleken. Det är fin och oslagbar.

Min Saga. Hon är en Saga. Hon är världens gladaste unge. Jag förstår inte... Hennes hjärta är alldeles för stort för hennes kropp. Hon är en av de finaste människor jag träffat någon gång, i hela mitt liv. Och jag säger det inte för att hon är min dotter, utan för att jag verkligen känner så. Om fler hade ett hjärta som henne, så skulle världens se så mycket bättre ut.

Något som gör mig alldeles varm i hjärtat, är när hon pratar om Solla. Solla, som är sommar för mig. Glädje, sommar, god mat, familj, bad, fiske och en massa annat. Som ligger mig sååå varmt om hjärtat. Hon har inte vart där jättemycket, men ändå så känner hon precis lika. Och det betyder så himla mycket för mig. Och för Farfar Sune och Carin, tror jag. Och för mina föräldrar. Att det behövdes så lite för att förmedla den känslan.

" Åh, tänk när det blir sommar, och vi får åka till sommarstugan. Bara vara och äta god mat."

Åh, mitt hjärta blir alldeles varmt.

Nu måste, måste jag fixa mat, före bingolotto. Synd, för jag hade lite flyt i bloggen för en gångs skull.

Vi får hoppas att flytet återkommer någon dag, och jag kanske kan leverera igen!

Kommentarer? Hoho? Vart är ni?

   En mycket, mycket bakfull Mamma. Men ack så glad.

Åh.

Ibland säger en bild mer än tusen ord. Därför kastar jag in ett par bilder. Och allt var 100 gånger bättre än det såg ut. Gott att äta, trevligt sällskap och glada barn.

Jag går runt med ett fånigt leende på läpparna efter denna ljuvliga dag. Det är såna här dagar som gör att man orkar.

Ohhh. Det var så iiinte värt det.

Det var trevligt, mysigt att komma ut och ha lite kul.

Men idag var det I N T E kul. Inte speciellt roligt alls, om jag ska vara ärlig.

Mitt huvud höll på att trilla av, och jag överdriver inte. och vet ni? Jag kräktes till och med.

Jag fick feber av Loka. Tänka sig. Mohahahah!

Och min ledighet har bara börjat! Lovely.

Började ledigheten med en lååång promenad med Bosse. Typ en och en halv timme eller så. Jobbigt, men skönt efter. Det enda trista med det lilla äventyret var att Bosse rullade sig - och inte bara en gång -  i gigantiska högar med hästskit. Så väl hemma var det duschen nästa, både för honom och mig.

Sitter nu och väntar in barn och man som håller på att göra sig iordning, sen blir det påskmiddag hos mamma och pappa! Ser så mycket fram mot det! Ska bli gött. Under jul hinner man liksom äta sig lite trött på all den där maten. Men inte nu, nej. Åh, som jag ska njuta.

Lisa Hillbom står för efterrätten. Ett expriment, på beställning av min man. Dumlemousse med whiskey. Vi får se vad som tycks om det. Hillbom och Hillbom har ju såklart provsmakat redan, och reda bestämt hur vi ska göra den annorlunda till nästa gång. Får se vad resten av skaran tycker.

Vägning igår. - 13 totalt nu. Det känns jättebra. Otroligt bra. Det har tagit lång tid, men det spelar ingen roll. 13 kg är ju fortfarande 13 kg. Oavsett hur lång tid det tar. Så jag är mycket stolt över mig själv.

Nu ska jag måla liten påskkärring! Over.

Påsklov!

Som jag har väntat. Men äntligen. Heeela huset är städat. Och nu ska jag bara vara... ledig. Åh.

Finns det något finare?

Älskade unge.

Titta. Bilder till och med!

Bilden på min matlåda slank med av bara farten (eller hur, det är ju inte alls så att jag tog fram kameran bara för att det såg så rackarns gött ut).

Men den andra bilden. Suck. Ah. Beskåda verket. Titta. Så fint det är.

Nu, när ni har tittat ett tag. Betänk då det faktum att fröken som fyllt i det, är 5 år.  5 år! Visst är hon något utöver det vanliga, den där Fröken Hillbom. Så himla duktigt gjort, må jag säga. Den är sååå fin.

Nog om det.

Påsken tjuvstartar i morgon. På dagis iallafall. Lite påskmat och päskkärringar. Så i morgon vid sex-tiden, sisådär, så står jag och målar röda kinder med svarta prickar på. Lovely.

Bättre än i morse iallafall. Pust. Var inte en kul morgon.

Linus sover utan blöja nu. Och oftast går det bra. Men inte i morse. Han vaknade vid elva, och var hysterisk, för han såg spindlar i taket. Så då kom han in till oss. Vid 4 väckte Jocke mig med ett skrik. Måste ha vart trött, för jag märkte in att Linus kissade på mig. God morgon, liksom. Jag är ju tyngst av oss tre i sängen, så kisset rinner ju liksom ner på mig. River ur skiten ur sängen, försöker få Linus att somna om så fort som möjligt. Hinner bara lägga oss igen, så börjar Bosse pipa. Jocke upp och kissar honom. Då smiter katten in samtidigt. Jocke hinner ner och lägga sig, sen välter katten påskriset.

Härlig start. Men jag låtsades sova mig igenom det mesta. Och det funkade ju.

Invigde nya gallerian idag. Regnkläder och galonvantar till barnen. Trodde vi skulle vara tvungna att köpa nya stövlar till Linus, men det var 1,5 cm till övers i dom han har, så det räcker ett tag till. Det var trevligt iallafall. Vi fikade lite, och strosade runt. vi gör det inte så ofta, så det är väldigt mysigt när vi väl gör det.

Nu ska jag lägga två trötta kids, sen sätta på lite kaffe till Jocke som snart kommer hem från bosseprommis.

Och vet ni, det är sååå spännande med dom här anonyma kommentarerna. Gäst? Och tidigare var det Someone. Hm. Märkligt, men liiite spännande.

Är det någon som tittar in här nuförtiden?

Tänkte bara säga hej. Hur mår ni?

Här rullar allt på. Våren närmar sig med stormsteg, vilket känns alldeles fantastiskt. Visst är det ett lika stort mirakel varenda år? Tänk att allt kommer igen. Det är liksom... fint.

Vi mår bra. Vi håller oss friska, peppar, peppar. Och den här veckan jobbar jag 4 dagar, sen har jag tagit fyra dagars semester nästa vecka. Så ett långt, välförtjänt påsklov väntas. Ska bli underbart, må jag säga.

Sommartid, påskriset är klätt. Cykelpremiären avklarad för Saga. Vingligt, men det gick. Mitt i farten i västa backarna hörde jag ett hysteriskt: Kan nån stoppa mig????

Men hon redde ut det med.

Viktklubben rullar på. Men det går trööögt. Blev bortskämd med att det gick väldigt bra i början. -12,1. Det har vart upp och ner, och upp och ner. Så vi får väl se. Jag ger inte upp.

Mer då...? Jag vet inte.

Har precis som alla andra tittat på Uppdrag Granskning och blivit fly... förbannad. Tänkte på min egen lilla dotter. Min fina, fina unge. Hon ska också bli tonåring. Och det värker i hela mig när jag tänker på det. Fy.

Semestern är bokad. En vecka på västkusten. Åh, så skönt det ska bli. Bara vi fyra, ingen annan. I love it. Längtar ihjäl mig.

Sådär ja. En liten, lättsam uppdatering.

Ni då? Allt bra?