Ibland händer det något i mitt huvud. En snilleblixt, skulle man kunna kalla det.

Det händer inte ofta, vill jag påstå. Och dom gånger det händer, så är det oftast något som rör mig. Något viktigt för mig.

Som i det här fallet. Mina örhängen.

Jag gillar inte skor. Jag har storlek 42 på fötter, det säger väl allt... Då är det inte roligt. Jag gillar inte väskor. Det är trist. Och alldeles för dyrt.

Men örhängen. It´s my only passion, tror jag.

Och igår, köpte min mamma mig ett par finfina blå tingeltangel (som min man kallar det). Jag har haft lite problem med det här med förvaring för örhängen. Jag knölar ner dom i någon låda med massa tomma flaskor med hårskum/spray. Sen blir det fula, eller går sönder. Förstörda, liksom. Och det är ju synd.

Klockan två inatt, när jag tog ur mina senaste tillskott ur öronen. Då slog det mig. I dag på förmiddagen nämnde jag det för min man, och en sekund senare var det fixat. Han är såååååå haaaandyyyy.

Och jag är så jävla smart, så det är tragiskt att jag slösar bort det genom att röra i grytor hela dagarna! Mohahah!

Tänk. Jag klarade det. Eller, vi klarade det. Veckan från helvetet är över!

Vi avslutade den med en kommunfest i går kväll. Helt ok. Inte så mycket mer än så. God mat och trevligt sällskap. Tror jag kom i säng runt två eller så. Sov som en stock, till tio i morse. Redan igår kväll höll jag på att sakna ihjäl mig efter mina barn. Åh. Vill bara vara hemma med dom. I morse hann jag inte mer än att vakna, sen ringde vi hem dom.

Pannkakslunch på altan, med farmor och farfar. Sen bar det av ner till hamnen, för ett par ljuvliga timmar med moster gull. Finaste Albin. Åh, vilken härlig unge. Kameran var med, men jag tog fasiken inte ett enda kort. Puckat.

Kycklingklubbor i ugnen. Lite pommes till det. Blir gött. Sen blir det nog en vända till Storsand ikväll. Ska försöka få fegis-bosse att ta ett dopp. Tvivlar på att det går. Snarare blir det nog så att Saga Hillbom kommer väldigt gärna vilja ta ett dopp. Knasiga unge.

Sista vändan till Falun igår på ett tag. Känns skönt. Igår fick vi avbryta, för Linusen var alldeles för slut och trött. Han ville inte alls. Och vi -tillsammans med logopeden- anser att det har hänt grejer. I början när vi var där, så var det enbart vokaler han använde. Nu använder han p, b, m, j, och vissa sch/sj-ljud. Så något har hänt. Och han sa att det var fysiskt omöjligt att Linus har en försvagning mellan näsa och gom, för i såna fall vore det omöjligt att få fram dessa ljud. Så det var ju en lättnad.

Kameran ska med ikväll, för nu känns det som det är dags för ett par bilder här.

Nu, matlagning!