Visst funkar det. Det är det bästa av allt med viktklubb. Jag vet - med 110% säkerhet - att om jag sköter mig, fyller i, väger maten och hela karusellen, så går jag ner i vikt. I Love it! -1,2 kg på en vecka. Det var längesen! Himlans roligt. -14,2 totalt.

Hejja mig. Och tack Therese. Utan dig hade jag inte gått med i VK. Och tack Bosse. Utan dig hade jag aaaldrig gått så mycket och långt som jag idag gör. Me like you, mucho.

Kalas för hela slanten idag. Lite kalas igår också, nästan. Tokiga, höggravida Ulrica hade gjort smörgåstårta till hela personalstyrkan. Så vi var hem till henne igår, åt den godaste smörgåstårtan ever, drack vin, skrattade, pratade och beundrade hennes otroligt vackra hus.

Men idag var det ett annat kalas. 1 årskalas. För lilla Albin. Så störtskön unge. Sååå cool. Visade totalt ointresse för hela ståhejet. Han ville vattna blommor. Men massor av paket blev det, och supergott fika.

Fick ju även klämma på Fasters gull också. Finaste Tuvaklimpen. Åhh. Mina fina, fina syskonbarn. Mmm. Ibland räcker inte orden till.

Redan på kalaset borde jag börjat misstänka något. Saga rörde nämligen inte tårtan. Och det, mina vänner, hör inte till vanligheterna. Hemma var hon trött, trots att hon sovit ganska länge i bilen. När hon skulle klä av sig frös hon. Vänta nu, tänkte jag... Jodå, minsann. 38,1 i örat. Så vi får väl se hur det blir, för lilla Fröken. Bara att hålla tummarna att hon inte åker på samma däng som Linusen hade. Så hög feber vill vi inte ha igen.

Nu vätnar kaffe och stora godisskålen med familjen. Over.