Pjuben, puppar, skruppas. Kärt barn har många namn. Och hela familjens lilla bäbis har vart sååå klen de senaste dagarna.

Jocke stannade hemma med Saga i Torsdags, eftersom hon hade 38,3 på Onsdagskvällen. Men på Torsdagen var det som bortfluget. Däremot, lilla skruppas. Pang, 39,5. På kvällen 40.1 Jag sa det på jobbet; när barnen är sådär dåliga, så skulle man egentligen kunna sitta vaken hela natten. För även om man ligger ner och blundar, så sover man inte ändå. På nåt sätt. Hela kroppen och medvetandet är liksom vaket. Ständigt redo. Reagerar på minsta lilla rörelse eller suck.

Lugnare igen på Fredag morgon, men sen kom det tillbaka.

Vi skulle ju grillat i Hagge igår, med bror och familj. Men det blev avblåst snabbt. Mot kvällningen var han pigg (tack, alvedon och ipren). Så vi åkte runt med bilen och kikade. Han nöjde sig med det. Väl hemma hade han ont överallt och frös. Han somnade, men när jag skulle sova, tempade jag med örontempen. 39,9 vid tolvtiden. Och då visar oftast örontempen någon grad mindre. Så troligen 40,2 eller så.

I morse var han pigg igen. 37.5 Men nu har han 38,8. Visserligen lägre än tidigare. Men ändå.

Och han blir sååå ynklig. Och det gör så förskräckligt ont i mammahjärtat. Troligtvis så vabbar jag på Måndag. Får se hur läget är i morgon, men det känns nog ändå som att jag kommer göra det.

Något helt annat. Viktklubb. Oh... skäms, för att jag fuskat så mycket. Men idag är det nystart. Heeela Maj ut. Irriterar mig själv att jag inte skött mig. Jag har gått ner hela tiden, sakta, men ändå. Ligger väl på -13,5 eller nåt. Och jag vet att den siffran hade kunnat vara myyyycket bättre. Jag vet, att allt, allt, allt handlar om planering. Så länge jag planerar, så spricker det inte. Så nu jäklar, är det hårt mot hårt.

Min skor är ljuvliga, och nu kan jag äntligen gå i skogen igen. Så jag har inget att skylla på.

Ikväll blir det grillning. Helgrillad fläskfilé, och små foliepaket med potatis, tomat, lök, svamp, morötter och annat gött. Kanske stoppar i lite feta i min. Mmm. Me like.