Igår när jag kom hem från jobbet, var jag trött. Jättetrött. Både psykiskt och fysiskt. Sliten, trött i huvudet. Miljoner funderingar som bara snurrade i huvudet. Ungefär lika många orosmoln som cirkulerade i hjärnan.

Pengar, jobb och gud vet allt.

Jag var sur, grinig och irriterad. Och såklart fick barnen och Jocke ut för det. Det sista jag kände för var en promenad. Det mesta jag kände för var soffan och choklad.

Men jag tog mig ut. Jag kämpade mig upp för berget, upp till toppen. Pustade ut när jag kommit fram till masten, sen fortsatte jag vidare. När vägen började svänga neråt, och utsikten började visa sig. Åh. Om jag bara hade kunnat fånga den där magiska känslan i en burk. Jag andades in och bara njöt. Och jag vet att det låter urlöjligt. Men vilket lyckorus det ger. Skogen. Ljudet, eller avsaknaden av ljud kanske. Ljuder av tystnad? Kan man ens säga så...?

Vårkvällssolen lyste genom träden. Och dom där träden... åh. Dom börjar bli gröna. och det är alldeles fantastiskt.

När jag kom hem så slog det mig hur många problem som var borta ur mitt huvud. Och då konstaterade jag, att om man känner att hjärnan sväller över av funderingar. Snöra på dig pjucksen, ta en timmes promenad i skogen. När du sen kommer hem, så sätter du dig och tänker och känner efter. Många problem är visst borta, eller hur? Det är då, just då, du kan börja i sålla. Vad som var viktiga, riktiga problem. Och vad som bara var fjant.

Det tror jag det.

Och nåt jag är förbannad över, är varför det ska vara sån jävla tabu över att prata om att man har dåligt med pengar? Varför är det något man ska skämmas över? För det gör man, tamejfan. Just för tillfället är vi fattiga som kyrkråttor. Ser ni, jag säger det, och jag tänker fan inte heller skämmas. Jag vet inte alls villka som läser mig blogg. Ett 30-tal personer om dagen. Nu vet ni det. Grattis.

Hur många är det inte som sitter där hemma och grämer ihjäl sig över ekonomin, men bara håller god min utåt och tycker att det viktigaste är att allt ser bra ut på utsidan. Bullshit. Eller hoppa och skit, som min man skulle sagt.

Bli kompis med mig. Jag hymlar inte.

Men nu ska jag ta tag i dom verkligen problemen i mitt liv. Städa min garderob.