Det är egentligen helt magiskt, vad musik gör med en. Hur man på en sekund kan kastas tillbaka i tiden. Och få precis den där känslan.

Den där känslan när vi satt där i kyrkan, och alla gick fram och tände ljus. Samtidigt som Peter spelade och sjöng.

Det är otroligt sorgligt.

Och vet ni? Det enda som snurrar i mitt huvud, är att tänk, tänk om 10-12 år. Då kanske de bilderna jag tagit på mina barn idag, kommer få en heeelt annan betydelse. Förstår ni hur jag menar? Man vet inte alls vad som händer. Ändå fortsätter vi att ta för givet.

Johan, vi har kusinträff här hemma i sommar. Såklart kommer du vara med. I allas våra hjärtan.

http://www.youtube.com/watch?v=lG-ivWm8M2E

Innan man gnäller ihjäl sig på sin bättre hälft, över hur slarvig han är till exempel. Så rannsaka dig själv

I did it today. Resultatet? Jodå. Hädanefter ska jag inte gnälla på att han aldrig plockar bort efter sig. Skjuter in stolen. Eller nån sån liten petitess. För titta vad som kom fram när jag började plocka i badrummet. Och då vill jag klargöra att det är I N T E Joakim Hillboms grejer.

Ooops. Och så vill jag också säga att jag inte behöver gnälla på honom sådär gräsligt mycket. Han fixar och donar och står i. Han är ju liksom ingen barnunge, vilket det kanske lät som.

Igår när jag kom hem från kvällspromenaden, bad Jocke mig titta på Sagas rum. Titta! Så rart. Linus skulle få sova över hos Saga. Oväntat nog, så blev det liiite mycket bus, och inget sova. Så han fick hoppa tillbaka till sitt rum. Men det var rart så länge det varade.

Igår var jag med om något märkligt. Jag var visst olaglig. Utan att ens inse allvaret idag. Ett samtal till telefonbanken orsakade allt. Vill börja med att säga att jag och Herr Hillbom har allt tillsammans, alla konton, alla lån, rubbet! Igår ville jag ha hjälp med en tjänst som jag inte kunde fixa själv på internet. Jag behövde ha loss lite pengar, från någon konstig fond. Iallfall. Samtalet löd såhär.

- Jag skulle vilja ha lite hjälp med en grej, som jag inte får till själv på internetbanken.

- Ja, visst! (Bill säga att i det här läget är han verkligen kanoners trevlig)

- Ja, jag vet itne riktigt om du kan hjälpa mig för jag ringer ju på min mans telefonbank.

Lång tystnad.

- Ringer du på min mans telefonbank?! Joakim Hillboms? (Jag borde nästan skriva med stora bokstäver, så att ni skulle förstå tonläget)

- Öh... Ja. Vi har ju alla konton tillsammans.

- Det är absolut förbjudet! Det är emot lagen! Så får man inte, inte, inte göra!

- Men vi har ju alla konton tillsammans, ju sitter ju här inloggad på vår gemensamma sida. Jag har ju varenda uppgift här...

- Telefonbanken är absolut personlig! Såhär får man inte göra.

- Men...

- Nu är det såhär, att jag måste spärra den här tjänsten?

- Skojar du?

- Nej! Ni får starta om den här tjänsten sen igen, men nu måste den spärras. Det här är olagligt.

- Jaha, så när vi har lagt på, så kan jag på en gång gå in på vår internetbank, och sätta igång telefonbanken igen.

- Ja.

- Tack och hej.

Samtalet avslutas. Jag sätter igång telefonbanken en gång till. Jocke kommer hem från jobbet. RInger, och ärendet är fixat på två minuter. Så himla komiskt. Vad är det som gör att dom kan vara så säkra på att han är Joakim Hillbom? Det hade ju lika gärna kunnat vara min pappa.

Så himla lustigt. Jag ska köpa en röstförvrängare.