Trött.

Sjukt jobbig dag. Orkar inte dra varenda liten anledning till att det har vart skitjobbigt. Alldeles för mycket, och alldeles för privat.

Men allt löser sig, det gör det ju jämt. Men ibland är vägen dit tuuung. Och lååång.

Tack Mamma, för att du tar ner mig på jorden när jag spinner iväg. För att jag vet att du, om någon, förstår och vet. Älskar dig.

Tack Svärmor. För att du alltid finns där. Alltid, alltid, alltid. Om du bara visste vad det betyder, och hur enormt mycket vi uppskattar dig och Curt, och allt ni gör. Love you.

God natt.