Kommentar från min syster:

Blir du inte nyfiken? Vilka läsarna är? Hur många av dom som läser den varje dag? Skulle plåga mig att inte vet! Hihi! Så kom igen nu, allihopa, kommentera mera!=)

Precis så är det ju. Har efterlyst flera gånger. Men det är sååå klent med kommentarer. Vet ju några stammisar, sådär. Men inte 60! Så på bloggens födelsedag räknar jag med att ha lika många kommentarer som besökare.

Punkt.

Jag slog något slags rekord igår. 60 besökare. Det var inte illa.

Och snart firar min blogg ett år. 12 November 2008 skrev jag första inlägget. Ännu ett bevis på hur otroligt fort ett år går.

Nu ska jag göra ett rejs och städa av nere i källaren. Bädda rent sängar och så. Upp blir betydligt mycket värre, med tanke på hur deras rum ser ut. Pust.

Ser ni? Ser ni det jag inte ser?

Det är en giftig dinosaurie, med läppstift och ögonfransar. Som är kär.

Jag tycker om att hon har fantasi. Det är ett sundhetstecken. Ögonfransar kanske jag ser. Och kanske en mun. Och en blomma. Men... Ja. Nämen, den är fin.

Det luktar gott här hemma. Heltstekt fläskkarré i ugnen, med lite vatten, lök, morötter och äpple. Buljongen ska bli sås. Gött. Potatis till det. Riktigt fläskig husmanskost. Jocke är i Borlänge hela dagen. Fackligt. Sens ka han uträtta några ärenden, efter fyra. Så jag kan tro att han blir glad när det står en så smaskig middag på bordet när han kommer hem.

Har gjort ett jättejobb här hemma idag. Papper, papper, papper till en förbannelse. Har sorterat, märkt upp pärmar, gjort i ordning en egen pärm till djurens papper. Timmar har det tagit, och min nacke är paj.

Nä, ska jag kolla köttet. Over.

Gröna, små täta barnnäsor, ska barnens mamma eller pappa torka. Inte dagispersonal.

Min tanke och inställning. Linus har ingen feber alls, men är alldeles otäck i näsan. Alltså blir vi hemma hela veckan antagligen.

Måste säga att jag är imponerad av försäkringskassan. Jäklar, dom har fått eld i arschlet. Så sjukt fort man får pengarna nu för tiden. Helt plötsligt får vi pengarna innan vi lått lönen. Märkligt och oväntat scenario. Mohaha.

Det snöar. Vintern är här. Nu får det gärna komma ordentlig, sen ligga kvar till mars. Lite påfyllnad då och då, typ fem minusgrader. Vore ju perfekt.

Har vart ute med Bossebus en sväng, det var kallt. Jäklar anacka. Men skönt och uppfriskande. Dock liiite tungt att gå på elljusspåret med vagn. Pust.

Nu väntar frukost, sen ska vi åka ner till mamma och få lunch där.

För idag är det Jockes födelsedag!!!

Hurra, hurra.

Nu inväntar vi herrn ifråga, så att vi kan få lite fika, och så att Hillbom får sitt paket. Over.

Hemma med krasslig Linus idag. Han är lite sådär halvdan och hade lite feber i natt. Men inte nu. Så vi blir hemma idag och i morgon, om inget annat händer.

Vi har precis kommit hem från en blöt promenad med Bosse. Blött, men skönt. Nu väntar duschen och frukost, sen ska vi möta upp Anna i stan.

Det är ju Jockes födelsedag idag, och vi har inte köpt något alls. Så vi ska väl försöka få till något iallafall. Kanske ta en fika också. Får se hur länge och vad Linusen orkar.

När vi kommer hem blir det blåsa ballonger och lägga ut serpentiner. Är det födelsedag, så är det. Saga är på dagis. Jocke skjutsade dit henne i morse. Hon är ju knappt där, känns det som. Så hon kan gott åka dit, så Linusen får vara ifred.

Nä, nu ska jag kolla till mina ägg och sätta på lite the! Over.

Söndagen avklarad. Blev sen frulle, eftersom en viss fröken Hillbom klev upp 9.15 Rekord, eller nåt. Observera: Fröken, inte Fru. Lill-Hillbom, alltså.

Sen lite städning, pannkakaslunch och sen badhuset hela eftermiddagen! Skitskoj. Trist bara att mellanbassängen var tagen av babysimmet hela Söndagarna. Hade vi inte en aning om. Så nu vet vi, hädanefter blir det inga fler Söndagar i badhuset. Barnen var lyckliga. Och trötta! Efter lite hemmagjorda hamburgare, och TV med lite vindruvor så har båda två nu klubbat i säng.

Kaffet puttrar, och jag och mannen ska ta en kopp kaffe framför tv:n tillsammans med lite av gårdagens äppelkaka.

Vi var till kyrkan igår, och tände ljus. 3 stycken. Ett mer än förra året. Kommer det vara såhär nu? Ett till ljus, för varje år. Det blev otroligt känslosamt, och jag grät. Det bara vällde över mig, liksom. Det blev så stort och mäktig och tårarna trillade. Vet egentligen inte varför... Ibland kommer det väl över en bara. Och lite så och då, så händer saker runtomkring en, som ständigt påminner om att man aldrig ska ta varandra för givet.

Nu blir det mys. Laddar inför en lång vecka, med tidiga mornar.