Min kloka fina, lilla flickunge.

Stod i köket och tog reda på bak-kaoset, när jag hör henne säga nåt till Linus. Tjocktarm? Vad fan pratar hon om, tänkte jag helt ärligt. Hon sa det flera gånger.

- Kom Linus, det är tjocktarm nu!

Och jag förstod ingenting. Tills det bara slog mig.

Showtime. Såklart.

Samma sak som att på våren kläcker isen. Det berättade Saga för mig idag. Och våra pepparkakor har frisyr.

Kloka unge.

Todelo.

Jag hade nästan glömt att du fanns, ända tills jag fick mig en banning från Mamma om hur trist det är när jag inte bloggar längre.

Kul att man kan roa någon. Och oroa när man inte bloggar. Mohaha!

Tiden går, dagarna rullar på.

Första Advent har passerat, och jag hann med allt jag skulle. Bak, städ och tvättning av fönster. Har till och med gjort ett eget pepparkakshus. I N T E Mor Annas. Utan Fru Hillboms. Och jag skulle mycket väl kunna slänga ut en bild eller två på det. Om det inte vore så att jag är ingen snickare. Se det rasade ihop. Tre timmars arbete. Blod (nästan), svett, tårar och brännblåsor på fingarna av det där förbannade smälta sockret! Och nu har det rasat. Tragiskt, men sant. Mest synd tycker jag om mina små kids. Så idag ska vi kompensera upp det, med att baka en mjuk pepparkaka. Betydligt mycket enklare.

Jag förstår bara inte varför... Varför rasade det ihop. Hur kan det bli sådär konstigt mjukt.... Hm. Livets konstigheter.

Jag tittade på mitt livs första heeela fotbollsmatch igår. El Classico. Kallades den så va? Jag säger bara en sak. Zlatan. Oh my god. Han är sååå grym, så det finns ju inte ord för det. Till och med jag blir impad, som inte ens bryr mig, liksom.

Viktklubb rullar på. Vägning idag, Måndagar alltid. -3,3 på två och en halv vecka. Vi kan väl säga tre. Det känns bra. Satsar på -5 till jul. Känns lagomt.

Nu ska jag pilla i mig lite mellis. Sen blir det bak för hela slanten.

Vi ses kanske snart igen. Det beror på hur mycket ni har saknat mig...