Är det meningen att jag ska behöva äta medicin mot magkatarr jämt och alltid, för annars fungerar inte jag normalt.

Blir less. Har jag oroat sönder min mage helt? Illamående, magont och diarré (sorry för upplysningen) så fort jag inte ätit medicin. Det känns inte rätt.

På Måndag ska jag beställa tid hos min husläkare.

Det är nåt alldeles magiskt med det.

Jag blir lite snål, har tittat på spellistan, och... nä. Inte värt dom pengarna.

Sen vänder jag på det. Jag skulle kunna betala 500 kr bara för känslan. Den där känslan. Det är nåt magiskt. Titta bara på pubilken i den här videon. Det är otroligt mycket folk där. Men alla är på nåt sätt... ensamma, liksom. Vet inte hur jag ska förklara. Men det är mer än en konsert. Det är något som berör djupare än så liksom.

http://www.youtube.com/watch?v=w7_cfNN3N4I

Det är inte en popkonsert. Det är inte Bon Jovi eller Robyn. Mer Tracy Chapman. Det var också trollbindande.

Ja ni. Snålheten bedrar visheten. Kommer gräma ihjäl mig om jag inte går.

Gissa vad vi leker här hemma idag?

Stenvägens Minilivs. Men världens, sötaste snabbköpskassörska!

Äntligen fick han åka hem! Han har ju ine haft något där att göra över huvudtaget. Han kan ju för fasiken inte sjunga.

Äntligen...

05.40 midag. Sovmorgon, nästan ju.

Nu väntar frukost, långpromenad med Bosse i skogen, sen ska vi tydligen bygga affär på barnens rum idag.

Vita skräcken är godkänd genom besiktningen. Helt makalöst. Ombesiktning, visserligen, men det var bara några småfel. Så nu får vi köra ett år till. Märkligt.

Jocke börjar jobba dagtid på Måndag. Vad tycker jag om det? Jag vet inte. Inte så bra, tror jag. Alltid hämta och lämna på dagis, barnen får inga friveckor, som dom i princip haft jämt. Varannan vecka ledig, liksom. Mindre pengar, högre dagisavgift. Typ.

Fördelen är väl att han kan samåka med andra på gatan nu. Och att han börjar jobba senare, så vi hinner ta Bosse på en längre promenad på morgonen. Kanske han kan klara sig tills jag kommer hem sen.

Men... nä. Jag tycker inte om det. Har börjat gilla eftermiddagsveckorna. Ensamma, lugna kvällar när barnen lagt sig. Men jag vet hur mycket Jocke hatar eftermiddagarna, har alltid gjort. Så det är väldigt delat...

Nu ska jag kolla till äggen och sätta på lite the.

En grå, blöt, trist morgon. Vi hade kunnat sova till åtta. Eller sju åtminstone. Till och med klockan sex hade vart lyx!

05.05 Öppnades två bruna ögon. Kanske hade hon somnat om, om inte Linusen börjat ropa efter mamma efter typ tio minuter.

Fullständigt omänskligt. Jag blir nästan arg. Alldeles frustrerad iallafall. Så idag blir det sova middag. Tre timmar eller så.

Men först ska vi skynda i oss lite frukost, sen iväg och besikta bilen.

Jag har vart så grymt bombsäker.

Men nu... Vette fan, alltså.

Helt plötsligt blev jag livrädd för svininfluensan. Jag kan ta smällen. Men tänk om något av mina barn inte klarar av det. Förlåter man sig själv, när man hade möjlighet att vaccinera dom?

Åhhh! Blir så förbannad på hela världen.

Eller ska jag bara lita på min magkänsla från första stund. Att vi riskerar att ta den här smällen, för att bygga upp lite antikroppar mot annat skit som kommer. För vi kan ju inte vaccinera oss mot allt?

Jaha. Magsår, som ett brev på posten.

Tror Sagas docka behöver få komma till en riktigt duktig handkirurg. Snarast.

Bosse, då.