Lolis, här kommer mina Luciabarn.

Och mitt tredje barn, världens finaste vovve.

Luciadagen it is.

Blev en långpromenad med Bosse längs sjön på förmiddagen. Alldeles fantastiskt vilken härlig känsla det var att få sol på kinderna. Åh.

När jag var liten sa jag alltid, alltid att jag skulle bo i Stockholm när jag blev stor. Det var något magiskt. Jag kan inte riktigt förklara. Varenda gång vi var på semester och åkte till Stockholm, så fick jag den där pirriga känslan.

Och jag flyttade dit. Kärleken jag tärffat på internet bodde där, så jag hamnade där en period i mitt liv. Men det var inget för mig. Flyttade hem igen efter ett och ett halvt år. I Februari kom jag hem. Under sommaren träffade jag en skolkamrat från högstadiet. Vi pratade lite och han tyckte jag var helt bananas som längtade hem, som hade flyttat tillbaka till Smedjebacken.

Men jag anser att det räcker med att titta på dom här bilderna, sen behöver man inte säga så mycket mer.

Ibland säger en bild mer än tusen ord. Det är ju självklart varför jag längtade hem.