Och det var grisigt jävla kallt. Oh, my god, säger jag bara.

Det var så hiskeligt kallt att det hela slutade med att vi gick in och fikade körv. Men det funkade det också. Linus avvek från brottsplatsen liiite tidigare än resten av oss. Men så sena var vi ändå inte på att hänga efter.

Så nu har jag precis värmt upp mig med en kopp the, nu väntar en promenad med Bosse.

Herregud, så smidig jag är. Not.

Väl hemma bliur det en het dusch. Ända tills pelletsen tar slut. Bara för att Jocke ska ha något att göra. Mohahah!

Jag är trött. Stannade hemma idag, och har slappat på soffan, under täcket, hela eftermiddagen.

I morgon är min sista lediga dag på jullovet. Känns helt ok. Den skall tillbringas med familjen, trots att det ser ut som taikon här inne! Det skiter jag i. Jocke är ledig i en vecka, såd et får han styra upp bäst han vill.

Så i morgon ska vi nog ta en heldag ute. Försöka bege oss till en bra pulkabacke. Eller så blir det backen på husgaveln. Smidigt som satan att ha allt nära tillhands. Typ toa och kök. Så blir vi ute och äter lunch. Har tagit fram korv och korvbröd. Hoppas på sol och inte alltför många minusgrader.

Kidsen sover sen länge. Skönt. Har blivit många sena kvällar, och allt är väl kaos hos barnen nu. Skönt för dom när rutinerna rullar på igen. Vi är väl rutinmänniskor. Trist, men sant.

Ikväll har vi iallafall haft en lugn kväll för oss själva. Linusen däckade nämligen vid halv sju i soffan. Saga strax efter. Och alldeles snart så ska deras mor knoppa in...

Sitter med en kaffekopp efter frullen.

Saga sov hos mamma och pappa i natt, så vi har bara haft lillfisen hemma. Och han sov till 8.45 Skönt som attan. Något som var ännu skönare var att Jocke klev upp med honom och jag fick sova en timme till.

Har gräslig mensvärk. Gräslig, hemsk och alldeles fruktansvärd.

Vi är bjudna till Jockes farmor och farfar på fika idag, och jag skulle hemskt gärna följa med. Men det vettetusan om min mage fixar. Vi får se.

Jocke är ute och promenerar med Bosse nu, Linusen tittar på Nicke Nyfiken. När Saga kommer blir det rester till lunch, sen bär det nog av mot Huggnora.

Jobb på Måndag igen. Känns faktiskt heeelt ok. Skönt att dom här "ätarhelgerna" är över. Blir lättare att trilla in i rätt lunk igen. Visserligen har jag inte gått upp i vikt alls under julen, men ändå. Fusk har det ju blivit. Vägning på Måndag igen, vilket borde bli plus, med tanke på mensen. Men totalt är det -6.9 Vilket jag är grymt nöjd med.

Första målet var -5 kg till jul. Och det fixade jag ju strålande. Nästa mål är -5 till sista Januari. Nja... Vi får väl se med det. Visserligen är det ju "bara" 3 kg kvar... Vi får se. När mamma sen fyller år i slutet på Februari ska jag iallafall unna mig lite nya kläder och ett frisörbesök. Det är jag väl värd vid det laget.

Nu ska jag surfa runt lite bland tidningarna, sen ska jag krypa ner bredvid en mysig puppas.

Man kan definiera ordet kärlek på många sätt.

Många vackra, poetiska, fina ord kan sägas om det. Man kan trassla in sig. Linda in sig i fina fraser och vända sig ut och in.

Eller så kan man gröa det enkelt för sig själv.

Man vet att man har hittat rätt när man kan skicka iväg ens bättre hälft till affären och köpa smågodis. Och han tar sånt man vill ha. Det är ett stooort steg.

Om man fortfarande skulle tveka (jag gjorde inte det, men ändå)... Om du har ett favoritgodis, och av den sorten finns det tre färger. Och du tycker om röd bäst. Om han kommer hem med påsen, och har stått nere på Ica - och säkert muttrat lite tyst - och plockat ut dessa röda godisar.

Då har du stött på The Real Thing.

Det har jag gjort. Han plockade ut röda nappar till mig. Min kärlek.

Vilka otroligt vackra ord jag fått för mitt sista blogginlägg! Otroligt smickrande. Och det värmer, ska ni veta. Har till och med fått SMS.

Ni är gulliga. Tack.

Kärlek.

Gott Nytt År!

My god, hon bloggar, tänker ni. Jomenvisstsörru. Men vi får se. Känns som sista försöket. Har funderat länge på om jag ska ta bort den helt. Radera alla inlägg liksom. Men sen däremellan så får jag sån himla lust att skriva. Eller läsa det jag skrivit tidigare. För ibland är jag ju ganska kul.

Ännu en jul och ett nyår har passerat. Det har vart bra, men jag har inte haft någon julkänsla alls. Inte minsta lilla. Barnen har blivit översvämmade med klappar, vi har ätit massor av god mat, träffat släkt och vänner, vart ute på rajtantajtan... Men det känns som det räcker.

Om jag ska vara rikigt djup så känns känns det som att det vart en jul full av reflektioner.

Det är 5 år sen Tsunamivågen kom. Jag minns det som igår. Minns så väl att vi var hemma hos ett par bekanta, och vi - som så många andra - insåg inte alls allvaret i det hela. Eftersom det är fem år sedan, så har TV visat många dokumentärer. Och mitt hjärta har slitits itu. Föräldrar som fått hem hårlockar och bilder på barnens fötter för att kunna identifiera sina egna barn. Bild på kropp och ansikte gick inte, eftersom det inte ens syns om det är en tjej eller kille längre.

Familjer som hängt fast vid träd, och tappat taget om ett litet barn...

Jag kan inte ens tänka mig. Jag vill inte ens tänka mig. Det har gjort fysiskt ont i mig, när jag sett dom bilderna. Och jag kan nog inte förstå, vilken enormt tung ryggsäck dom bär på, alla som sett det där. På riktigt.

Det får en såklart att fundera vad som är viktigt.

Det har vart händelserika 10 år i mitt liv. Antagligen kommer det aldrig hända såhär mycket på ett decennium igen.

Jag har tagit studenten och blivit stor. Jag har förlorat min gammelfarmor, som var en av de finaste, finaste som funnits. Jag har flyttat till Stockholm, och jag har flyttat hem igen. Jag har fått mitt hjärta krossat, aj. Jag har krossat hjärtan. Jag har även träffat mannen i mitt liv. Den Stora Kärleken. Han med stort H. Jag har köpt hus. Jag har förlorat en av mina många kusiner i en fruktansvärd olycka. Jag har fått två, små vackra barn. Jag har blivit både faster och moster. Jag har tagit körkort. Jag har blivit ordentligt vuxen.

Det har varit tio fantastiska år, alla unika på sitt sätt.

Och jag vet att dom kommande 10 åren kommer bli minst lika bra.

Jag kommer att få se mina två fantastiska barn växa upp. Kanske ett till också, vem vet. Jag kommer nog byta jobb eller börja plugga. Jag hoppas på att gå ner i vikt och lyckas hålla det. Jag vill se mina syskonbarn bli större. Börja gå, prata och veta vem jag är.

Jag tror att om jag får känna lite extra för något eller någon det här året, så är det min älskade Linusunge.

Han fyller 3 år i Februari. Och han kan inte prata ordentligt. Han använder sig bara av vokaler. Vi har fnissat mycket åt det här, och härmat honom och sagt att en vacker dag löser det sig. Det kommer bara släppa. En liten känsla i min mage har sagt, nä, det kommer inte bara släppa. Han är inte sen på något annat sätt i sitt tal. Han kan massor av ord, allt han borde kunna vid sin ålder. Han sätter ihop långa meningar, och berättar saker. Med vokaler. Vid 2,5års kontrollen så uppmärksammades såklart det här. Och vi har vart vid hörcentral. Nu inväntar vi kallelse till logoped. Och det känns som att det börjar bli bråttom.

Vi har börjat fått se hur hård världen är. Han har börjat blivit retad. Och det är inte av barn. Nejdå. Det är av barnens mammor och pappor. Öppet, och utan att skämmas, så skrattar man åt hur han pratar.

Men det är slut på det nu. Det är mitt och Jockes nyårslöfte till varandra. Hör vi något igen, så kommer vi säga till. Oavsett om det är en mamma på dagis, eller en granne.

Vi retar inte era barn. Därför får ni inte reta vårat mirakel.

Linus, i år är ditt år. Mamma och pappa ska gör allt som står i vår makt för att du ska få den hjälp du behöver. Snabbt.

Nu har vi lovat barnen att dom ska få göra frukost åt oss, så jag ska placera min rumpa i soffan, som backup.

Och det här är sista försöket. Orkar jag inte riktigt nu, så lägger jag ner på riktigt. Men om jag ska fundera lite över det med. Kommentarer...! Det gör det heeela sååå mycket roligare.

Over.

Han borde ju stoppa mig, hejda mig, liksom.

Men nä, han bara säger: Mmm, aaa, ok, det låter bra.

Och så låter han mig hålla på i köket. Exprimentera med recept jag aldrig bakat förr! Idiotiskt. Men han sa att det var en bra idé.

Nästa fråga kommer då bubblande? Lyssnade han? Eller tyckte han bara att jag tjatade?

Säkert så. Skulle jag fråga honom nu, så vet han nog inte ens vad jag pratat med honom om.

Saffransbiscotti! Som jag helt sonika möblerade om till chokladbiscotti med apelsinsmak.

Jaha ni. Han sa att det var en bra idé. Vi får väl se snart...

Vad hände? Vart tog tiden vägen? Fjärde Advent... Och noll julkänsla.

Jag och Saga tog oss ner till kyrkan igår. Egentligen skulle jag inte, av vrånghet. Blev så jävla sinnig när jag insåg att dom skulle ta 80 kr i inträde! Vilken jävla idé! istället för kollekt, lät det. Vem fan kastar ner 80 spänn i kollekten dagarna före jul. Går det in 1000 personer i kyrkan? Säg 500 bara då. 40 000 kr. Vad i hela helvete ska dom med dessa pengar till. Nä. Jag blir grinig.

Det var iallafall inte poängen. Poängen var att vi satt där, och dom hade precis börjat sjunga. Saga korvar upp sig i mitt knä, som värsta pysmys ungen. Solo, O Helga Natt, och vilka applåder efter. Men vänta lite... Har hon inte suttit still liiite för länge nu? Utan ett pip. Minsann. Ungkotten sover! Herregud. Så vi pös hemåt istället.

Väl hemma låg Linus i soffan och sov med 38,6. Bunkrade upp med Salami, kräftstjärtar, ost, frukt och massa annat gott. Sen fläskade vi ner oss i soffan och satt och vräkte. Gött.

Linusen sover fortfarande, så hans tillstånd idag förblir okänt. Men som det verkar så kommer jag inte till jobbet i morgon iallafall.

Alla paket blev inslagna igår. Skönt. Laxen ligger och blir gravad för fullaste muggar. alla köttbullar är rullade (2 kg). Sillen ska läggs in idag. I´m ready.

Eller en sak bara. Tomte. Det tror jag att jag lämpar över på mannen. Vill inte vara gnällig, men jag kanske har dragit det största lasset, så han kan gott ta det.

Igår skulle han åka ner till systemet och fixa det. Kommer hem med det vi ska ha. Julöl, snaps och några vanliga öl. Och! Och, min damer och herrar, en kvarting whiskey för 250 kr! Och jag kan tala om att det är inte direkt en bristvara i detta hus. Jesus.

Lite mildare väder ute idag. -8 jämfört med -21 som det var igår morse. Brrr. Så idag blir det nog en långpromenad.

Vägning i morgon. Känns... nja. Hade nog helst hoppas. Har nästan bara vart fusk en här veckan. Men det är som det är. -1,4 förra veckan. Så totalt -5,8. Bra, Lisa.

Nu ska jag dra ihop lite frulle! Over.