Jag fick dåligt samvete för förra inlägget, men tänker ändå inte ta bort det.

Jag står ju för att jag menar så, men det känns så hårt att sätta ord på det. För jag menar ju inte alls att förminska det som hänt. Eller säga att ni inte ska hjälpa dom.

Menar bara att vi inte får glömma det som händer varje dag. Och hur vi kan hjälpa dom.

Har har stekt 100 pannkakor. Bakat 8 limpor. Gjort 7,5 liter ärtsoppa.

Jag har trött, trött, trött. Så idag blir det inte många rader här heller.

Det har vart jordbävning. I Haiti. Och det är alldeles fruktansvärt. Belive me, jag tycker verkligen inget annat. Men. Ett stort Men. I såna här situationer så kan jag inte låta bli att känna ett sting irritation. Självklart ska vi hjälpa. Jag säger inget om det. Och det gör vi ju. Vi har väl "folk" ditskickade, vad jag förstått det som när jag lyssnat på radion. Så kallade hjälpteam. Men nu så ska hela svenska folket skänka pengar, hejochhå.

Ni som gör det. Det är jättefint.

Men mitt i allt kaos, elände och tycka synd om. Tänk efter. Istället för att skänka en hundring, två eller tre vid såna här extrema katastrofer, kanske man kan göra på något annat sätt.

Vill bara flagga för Sverige. Vad som händer i fina Sverige. Det finns 11åringar som tar livet av sig. För dom har blivit så mobbade. Vet ni hur grymma barn är? Det finns barn som gråter sig till sömns, som inte vill gå till skolan, som blir spottade på, sparkade på och kallas fula ord.

Varje dag. Varje, varenda, vareviga dag. Alltid. Vecka ut och vecka in.

Hjälp dom. www.friends.se

Det var nog allt för idag.

Heja dig Elita.

http://www.expressen.se/debatt/1.1844134/lat-inte-fordomar-stora-prinsens-karlekslycka

Och heja Sofia och Prinsen.

Här kommer en hyllning. Har gjort det tidigare, men det är fan värt att göra det igen.

Varför får inte denna kvinna mer uppmärksamhet och cred? Hon är ju alldeles ljuvlig. Helt fantastisk.

Har tidigare länkat till hennes "Hurricane". Har hört intervjuer med henne på radion flera gånger. Senaste idag. Och jag faller pladask. Mer och mer för varje gång.

Hon har gjort en skiva. Om ett uppbrott. När det tar slut mellan henne och pappan till hennes barn.

Tänker inte mer ingående gå in på det. Länkar bara hit.

www.ashaali.com

Eller gå in på www.sr.se/p3/morgonpasset och lyssna på intervjun med henne från i morse.

Läs det här: http://www.ashaali.com/about-2/

Åh. Som hon kan uttrycka sig med ord.

Och läs denna text. Och njut. Och inse hur bra allt annat hon gör är. Hejja Asha!

In a hurry
But I can´t find my shoes
The light is pouring in telling me to come outside
In a hurry to catch a train go see someone
Someone to make me smile
In a hurry if I stay another minute
I´ll lay down on the floor and I´ll never get up again

You were wearing your dark green jacket
And you smelled of love
And I was down on my knees I was begging you
to stay
But you chose to go

And as the holes in the ground they ate me up whole
And the tears they filled my lungs
And as the rain fell down and I felt it all go
And the tears they filled my lungs
Filled my lungs

In a hurry to catch a train go see someone to
explain it again
That I´m as strong as my wounded soul
And as weak as my foolish pride
We both fucked it up oh yes we did we were so
young, young and stupid
What with my sadness and with your thirst for
independence

So go feed your ego and I´ll find my peace

It plays over and over

How you smelled of love
And I was down on my knees I was crying and
you chose to go, to go

And as the holes in the ground they ate me up whole
And the tears they filled my lungs
And as the rain fell down and I felt it all go
And the tears they filled my lungs
And I died for a week every time I woke up
And the tears they filled my lungs
Filled my lungs

Alltså, jag måste ju förklara mig, eftersom Someone lämnade en kommentar angående Herr Willy.

Jag är inte tänd på honom. Så cool down. Som dansare kan jag hålla med, nja. Inte riktigt hans grej, kanske. Men ändå så kommer han berika mina Fredagar. Starkt. En kraftig anledning att hålla sig vaken längre än till åtta!

Jag har en grej. Vad jag förstått är min mamma likadan. Min man tycker det är hysteriskt roligt. Men iallafall.

Confession, part 1:

Jag gillar äldre karlar. Jag gillar gubbar. Gillar som i; tycker att dom är charmanta, ljuvliga, bedårande och jag blir alldeles fnittrig. Jag höll, bokstavligt talat på att svimma, när jag tittade på Här Är Ditt Liv, och Jan Eliasson var med. Ord räcker inte till, vilken charmig man.

Och grejen är att jag tror inte dom görs längre. Eller så finns det inte mammor som uppfostrar sina söner på samma sätt längre. Eller så är det en gen som försvunnit. För det finns något som bara den äldre generationens män har. Ett speciellt sätt. För det kan jag lova, att det har inte med utseendet att göra. Deras sätt att föra sig, tala och bemöta folk gör mig alldeles knäsvag.

Min unga, spänstiga man kallar mig gubbraggare.

Men det är banne mig inget sexuellt. Det är bara... fint.

Däremot. Något som har med utseendet att göra. Grått hår. Det är så jäkla hett! Det är så snyggt! I Love It! Ernst... Åh. Ernst. Kom hem till mig!

Men Gubbraggare. Nä.

Blir bara alldeles... knäsvag. Knäsvag av att vissa människor (speciellt äldre män) har ett sätt att bemöta folk så att alla blir att känna sig utvalda, speciella och uppskattade. Det gör mig varm.

Och ja, jag är på jobbet. Och ja, jag har massor av annat att göra. Men mitt huvud behövde en paus.

Jag var på väg att ställa in smöret i ugnen. Så jag lyssnade på min kropp. Och vilade en stund.

Ikväll, när lugnet lagt sig, ska jag skriva ett inlägg om Asha Ali.

Samtidigt som kommentarerna börjar rulla in så kommer jag på mig själv. Alla dessa bloggar jag läser. Men aldrig, aldrig, aldrig kommentar. Jag är ju kass på det.

Förlåt alla ni. Klart ni slutar kommentera när jag aldrig skriver något hos er.

Sen har jag ju min trogna skara. Med det menar jag typ min mamma och syster! Haha! Och när dom inte lämnar en enda rad, blir jag vrång. För jag vet hur gärna dom vill att jag ska skriva någon rad här då och då.

Men som sagt. Ska bli bättre jag med. Man kan inte kasta sten när man sitter i glashus. Skämmes.

En sak till. Bygglovs-Willy. Vilken man. Jag blir alldeles varm i hjärtat.

Är det nåt jäkla fel, eller har ni bara blivit ovanligt dåliga på att kommentera?

Tänkte skriva ett glatt och fint inlägg, med en trevlig bild på mina barn.

Men tamejfan, jag tror jag strejkar.

Japp. Sju till halv fem. Inte riktigt min piece of cake, speciellt inte som barnens första dag på dagis, efter en lååång ledighet. Det är iallafall gjort, och barnen sover sött.

Nyss hemkommen från promenad med Tinah utan Melker. Apropå Tinah så vill jag välkomna mitt senaste tillskott i min lilla skara av läsare. Tinah. Välkommen hit. Jag rekommenderar dig att läsa typ ett år tillbaka eller så. jag var mycket roligare då. Way back, liksom. Jag var typ superduktig att lägga ut bilder och sånt. Nu är jag lite mer... tråk. Och det synd även på min läsarstatistik. Överger ni mig?

Min vägning idag hoppar vi över. Jag har haft kräksjuka, ändå gått upp i vikt. Det är liksom inte speciellt bra gjort. Haha! Eller så är det det är. Well, i dont know.

Plus var det iallafall. Eller, det beror på hur jag står på vågen och hur mycket jag lutar mig framåt och lägger mesta tyngden på tårna. För då hade jag gått ner 0,2. Mohaha! Skitsamma. En hel veckas fusk, egentligen, helt ärligt, har satt sina spår.

Nu har jag iallafall precis vart ute i kylan en timme. Det tog emot, men jävlar i mig vad skönt det är när man väl är hemma igen. Och så är det trevligt att gå med Tinah. Att prata med henne. Man har många människor omkring sig. Många vänner. Men det är fasiken inte många som vet så mycket om mig som Tinah gör. Och dom ska man hålla i.

Ska vi bli riktigt djupa och utlämnande så kan jag väl säga att jag har slarvat bort en av få som verkligen betytt något. Vi har olika liv, och fullt upp på varsitt håll. Men är det någon ursäkt? Hon har försökt och jag har slarvat bort det. Tänker på dig ofta, Sivan. Förlåt att jag är så kass på att höra av mig!

Så, dagens bekännelse. Nu ska jag ta en varm dusch. Gissar att jag somnar ovaggad sen.